Spring Lindha Spring!!

Ja, det är så jag kommer börja denna bloggsessionen..
Jag vet att många undrade på min FB när jag skrev in att jag var på Lasarettet och väntade på operation...

Så nu ska jag berätta.. och det kommer säkert vara många som undrar hur jag kan berätta detta men det är lätt!!
Jag hade det nu har jag det inte vilket underlättar i hela denna berättargrejen!! :)

Mina barn har alla en sak gemensamt.... de gav mig hemorrojder.. alla var snälla nog att ge lite fler än den föregående..
Mycket självmedicinering och jävlaranamma har gjort att jag inte varken berättat eller bett om hjälp från vårdcentralen..

Detta har ju alltid varit något jag mått dåligt av men inte haft ont av..
Så för en vecka sedan så började jag få riktigt ont av det alltså RIKTIGT ont.. jag kunde inte sitta jag kunde inte skratta jag hade tom ont när jag gick..

Men som vanligt tänkte ju jag att jag ska INTE visa upp mig för NÅGON så lite själv vård med bedövningssalva och sprit... Rekommenderas INTE att sprita!!!! AJAJAJ.... typ!
Men i Fredags iallafall så var måttet rågat även för mig och jag valde att ringa direkt till Akuten.. jag tänkte ju inte åka till min vårdcentral som jag dessutom jobbar en trappa upp ifrån..
Och precis som jag trodde så var det ju en del gnäll och knorrande för att jag hoppade över det steget, jag fick ju snällt förklara att om de inte tog in mig nu utan mellanhänder :/ så skulle jag nog banga ur!!
Efter lite tissel och tassel bakom stängda dörrar kommer sköterskan ut och ber mig vänta på min tur i väntrummet...
Allt jag ser vid detta laget är skyltar  med nödutgångar och röda lampor i taket som jag bara väntar på ska tändas så jag ska få en anledning att springa därifrån...

En annan sköterska kommer in till väntrummet och ber mig följa med henne till ett rum, där tar hon blodtryck och berättar att en läkare kommer aldeles strax.
Jag känner hur det pirrar i benen... jag vill bara springa nu, tänk att jag nu 2 gånger på samma dag suttit och pratat om mina..... ehh.. humm... hemrer..... :<
Ja, jag kan inte riktigt säga det hela ordet ännu men ha tålamod med mig här..
Tanken slår mig ju att det kommer en snygg ung manlig läkare och jag börjar vanka av och an i det lilla rummet som nu även verkar krympa medans jag ser på....
KNACK...KNACK...
In kommer det en AT läkare och HON är jättetrevlig!
Det gör ju saken lite lättare att hon verkar lite nevös hon oxå.. Vet inte varför men hon får kolla och säger snabbt att -OJ, Jag får nog be om lite hjälp här.. Något generad tar jag på mig byxorna igen och får sedan vänta igen..
KNACK KNACK..
In kommer en kvinna vars skylt säger KIRURG..
Hon tar lite kortfattat vad som nu ska hända och jag får följa med till ett annat rum där en MANLIG läkare ska kolla hur han tycker det ser ut och vad som ska göras åt det..

Han kommer in och jag känner igen honom från gyn och känner mig ganska lugn vid detta laget..
Han ska titta IIIINNN och jag tror jag ska svimma... tar tillbax det om att vara lugn det är jag inte!!!
Men han tittar inte längre än 2 sek sedan säger han att henne får ni ta upp till OP för detta får vi göra något vid redan ikväll!

JA, som ni kanske fattar så var jag nästan avsvimmad vid detta laget.. jag tänkte kanske att de kunde gjort typ punka på någon och problemet skulle vara ur värden men nix inte det...
Så jag kommer tillbax till rummet jag först kom till där de nu ska ta prover och jag ska byta till deras fredagmyskläder..

Fortfarande vid detta laget vill jag bara springa min väg och hoppas att alla som denna kväll mött mig ska glömma att jag varit här. Men den trevliga kvinnliga KIRURGEN kommer tillbax och ska ta med mig upp till IVA där jag ska få mediciner som ska göra att jag blir lugn och sedan ska jag få komma in på op-salen runt 21 tiden detta för att jag åt vid 15 tiden och de vill ha mig fastande en tid innan.
Nu ligger jag då här på IVA och ser även här skyltar med springande gubbar och nödutgångar...
Vad skulle hända om jag satte mig upp i sängen och sedan började gå mot dörrarna.. skulle de hämta tillbax mig som i en gammal film där jag sedan skulle bli tvångsbunden i sängen... eller skulle jag bara kunna gå ut och skita i hela operationen??

Jag kom inte så långt i mina tankar för ett tu tre så vaknar jag av att en sköterska står över mig och säger att nu är det tid Lindha...
HJÄÄÄÄÄÄLLPPPPP!!!!!
OK, då kör vi sa jag lite käckt till de väntande sköterskorna...
Väl inne i op-salen så fick jag en massa olika medel i nålen som satt i min arm.. och jag minns att det sista jag pratade om var sushi och så bad jag om ursäkt!
- Förlåt för att jag utsätter er för detta en fredagskväll...
Jag hörde att någon började svara att det gör inget men sedan vet jag inget mer....
**********                    ************                           ************
Nu ska jag äta lite så jag får fortsätta senare!!
//Lindha