Jag tänkte hela tiden på att jag ville sluta skaka...
I bakgrunden hörde jag någon fråga om jag ville byta till en säng istället för brittsen jag låg på, men ÅÅH nej inte jag inte!!!
Och det fick jag ångra hela natten för jag vaknade nästan 1 gång i timmen för att vända på mig. Och det var inte det lättaste efter operationen.
Men sakta och säkert kom morgonen och jag var vid detta laget ganska irriterrad för den som låg jämte och sov sov verkligen gott lät det som.. :(
Men jag bad om lite smärtstillande vid halv 7 och att få gå på toa.
Tyckte inte det var jättejobbigt men visst det kändes...
Jag fick senare frågan hur det känns och mitt svar blev/ är -Dra ett rivjärn fram och tillbax i röven 5-10 gånger på det rivigaste så vet du hur jag har det... De flesta bara drog lite efter andan och sa -Nej tack!
Det jobbigaste var nog att jag inte ville haft den tabletten som var morfinpreparat för jag blir så yr och dålig av den så när hon som hade hand om medicineringen kom på morgonen ville hon att jag skulle ta en till sådan men jag sa nej. Jag förklarade att jag säkert klarar mig med alvedon.... Nu här hemma har jag ju inte bara alvedon för jag tar det ihop med pronaxen. Men det funkar jättebra och jag mår bra. Men när Henrik kom och hämtade mig igår förmiddag så var jag ganska seg och lätt yrslig.. Hann inte mer än hem innan jag spydde och fick gå och lägga mig...
Barnen hade gjort det så fint, bäddat och fixat med datorn i sovrummet. Köpt yoggi så jag kunde äta. <3
Men igår sov jag mest hela dagen var vaken vi några tillfällen men låg mest i min sköna mjuka säng..
Var bara vaken 1 gång inatt och det var när Henrik kom och gav mig mina tabletter..
Nu i efterhand kan jag inte fatta att jag väntade så länge...
Men jag vet att det finns många som rynkar pannan och inte fattar hur jag kan skriva om detta men då kan jag bara berätta det så här..
Innan operationen skulle jag ALDRIG nämnt detta Jag tyckte det var för pinsamt och det är ett väldigt tabubelagt ämne...
Men nu har jag ju inga HEMORROJDER!!
Det är bra mycket lättare att prata om det då!
Men dessa inlägg är inte bara blogginlägg utan även ett sätt att berätta att du som lider av det inte är ensam, det fanns en tid då jag verkligen trodde det och gjorde allt för att glömma att de fanns där..
Men nu väl hemma är ju mitt störrsta problem/bekymmer att våga gå på toa.... hihihihi.... ojojoj... jag kan faktiskt sitta och skratta åt det nu att jag väntat så länge när det gick så smidigt...
Det var bara en fråga jag var absolut besluten på.. ville jag bli sövd eller ha ryggbedövning...
SÖV MIG FÖR TUSAN!!!
Vill jag verkligen vara vaken och veta hur de vrider och vänder för att komma åt????!!!? NIX!!
Nu ska jag snart ta mina piller sen blir det nog en tidig kväll för mig!
Kanske min älskling vill kolla en film med mig...
Saknar mina älsklingar i stallet, det var ju några dagar sedan jag var där ute... Tur att jag har en så underbar man som ställer upp så otroligt mycket för mig. Jag vet att de har det bra och det gör det lättare att ligga/sitta kvar hemma när han åker dit...
// Lindha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar