Stallet i December.

Det har varit ganska lugnt i stallet under december. Tyvärr har min kompis flyttat till ett annat Stall.. Jätte tråkigt.
Men vi har lovat Varandra att vi ska hitta på saker Ihop med våra hästar. Dit hon flyttade finns ddet en jätte fin Paddock så vi kalv bestämmde att vi i det "gammla" stallet ska komma dit och så ska vi ha en hopptävling. :•》
Men julen har flutit På bra och Prinsen fick det Prinsen fick det Julfint i sin box .

xx Lindha

Published with Blogger-droid v2.0.10

Nu känner jag att jag lever på hoppet!!

Det blir roligare och roligare med hoppningen.. Visst är jag en fegis fortfarande men jag märker själv att jag gör vissa förändringar från gång till gång...
Haha... nu låter det som jag hoppat massor av gånger men det är ju inte riktigt fallet.
Jag har hoppat en gång utomhus och en gång i ridhus.. Och det är inte några gigantiska höjder men dock jag tar mig över..

Det märks på Reddan att han gillar utvecklingen, snabba galopper över ängar och hinder.. Detta var inte självklara saker för oss för bara några månader sedan då jag tagit det väldigt lugnt med nya utmaningar.

Men sedan Camilla och Ada kom in i stallet så har jag fått någon att hjälpa till med den där lilla extra knuffen som jag behöver.
 Reddan är ju som vanligt en gentleman och gör sällan något jag inte önskar, så han blommar just nu lika mycket som jag. :)

Tanken var att det skulle finnas en liten film på när jag hoppar fr andra gången.. men av någon anledning verkar inte blogger vilja att jag lägger in den... :(
Får helt enkelt lägga in den senare.. :)

// Lindha

Min och Reddans första tävling är...

inbokad..

Jag vet inte riktigt varför jag valde att anmäla oss, vi kan eller jag kanske ska säga jag kan inte hoppa hinder men det kan min prins.
Men jag har varit väldigt inspererad av en massa grejer sedan jag var hos Carina på kurs.
Jag ska snart ha träning för Carina igen och det ser jag fram emot.

Man skulle ju tänka sig att min första gång på banan skulle vara inom dressyren men nix det är inom hoppning.

Visst.. det är ingen riktig tävling utan en pay and jump jag ska vara med på och jag har anmält mig till 50 och 60 cm.

Jag var med förra helgen i Strömsnäsbruks ridklubb och kollade när Camilla och Ada hoppade, kände att hummm detta kanske jag kan prova med prinsen för det är ingen press att vi ska klara det även om det är det jag vill klart..

Men det är en månad kvar och jag måste ju jobba lite på min hoppning,  just nu kommer jag knappt över ett 30 hinder i trav.. : /

Men jag kommer ha en uppdatering här för varje framsteg jag och prinsen gör.

// Lindha

Hemska kräk!!

Visst är det väl så att man på vintern klagar på hur krångligt det är att vara hästägare... Våren och hösten allt regn och gegga det blir?? När är vi då nöjda med tillvaron.. Ja jag vet ärligt talat inte om jag ska vara ärlig för jag tror att det är fler än jag som svär åt hästarnas sommarplåga BITFLUGOR..
Jag vet att jag gör det och även min kompis.

Så igår  var vi ute i stallet lite senare på kvällen, runt halv 9. Vi sadlade och red ut i den härliga kvällssolen och de ljumna briserna. Härlig känsla att det fanns men var mindre av de bitande flugorna.
Däremot letade då Reddan spöken istället...
Vi hörde prassel i skogen och mötte bla rådjur som tittade nyfiket på oss där vi kom i våra GULA reflexvästar med frisktandvårdsreklam på.. :)

// Lindha

Varit nere men på väg upp igen..

Vet inte riktigt hur jag ska börja berätta om allt som varit..
Jag har varit långt ner på botten... så långt ner att sömn var det enda som tog mig igenom dagarna.
Det är ju inget nytt hur jag mådde på mitt jobb och hur de uppförde sig jämtemot några av oss anställda.

Man börjar inte ett jobb som man tror kommer få en att äta antidepressiva medel för att orka ta sig igenom dagarna.

Men det var troligen det som fick mig att gå till jobbet var dag.

Så jag är väldigt glad att kunna räkna mitt jobb till ett före detta... ingen gillar ju en föredetting, särskilt inte om denna/detta är någon/något som mår bra av att andra mår dåligt...

Nu då... JOOooo.. Jag har blivit med jobb på specialisttandvården inne i Ljungby.

Det är en speciell känsla att må bra och längta efter sitt jobb, det gör jag nu..

Tänk att ett jobb kan göra så mycket för ens välbefinnande..
Tyvärr så var en av bieffekterna viktuppgång vilket jag har fått..


Jag och Reddan har fått nya kompisar i stallet... Ja alla i stallet har väl fått det men det är lite extra för mig och Reddan eftersom det är vi som oftast hittar på saker.

Det senaste vi gjorde var att åka på kurs i Visslaryd, oj vad det var skoj!!

Och Carina som håller i kursen var år är en superduktig tränare som verkligen ser till vad var och en behöver för att utvecklas.

Stall DressCE

är hennes hemsida

och jag rekommenderar den starkt!

 

 

Men jag har lite egna bilder som jag kan visa här och nu..

 



Nu längtar jag och Reddan efter nästa års kurs... den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.. Så jag och Reddan tänker träffa Carina på lite träningspass så det jag lärt mig i helgen inte kommer att försvinna bort i glömska.. :)
Glömska ja... ni läste rätt!!
Kan jag skylla på min medicin??? Ok, ok... jag erkänner... jag är glömsk ändå!

Nu är det snart SEMESTER!!!

 

 

// Lindha

Herrejösses..

Ibland tycker Jag att tiden står still och ibland bara flyger den fram..
Just nu har den flugit fram Och Jag har inte hunnit med att göra allt som jag vill.

jag har varit på en kurs i barntandvård. Mycket intressant!

Och av någon konstig anledning så var det mycket matbilder som Jag bjöd på!

★ Min prins! ★

Ska bli skönt med lite bättre väder och gärna vår. Men när man kan ta en så här vacker bild med snö och sol är det nästan lite magiskt. ♥

Lindha

Vimsig och utelåst!

Det var med tunga steg jag gick till jobbet idag. Sömnen har det varit lite si och så med under natten..
När jag vaknade i morse så var jag helt övertygad att allt var en dröm en riktig mardröm, att jag i drömmen stod på lasarettet och fick detta tunga besked. Men när jag samlat mina tankar och tagit mig ur sängen då känner jag hur mina ögon och hals värker av tårar och gråt från kvällen innan...

Jag klär på mig och hjälper barnen med sina kläder och frukost. Men så här i efterhand kan jag sitta och tänka på morgonen utan att minnas något av den.. Det är en dimma, jag var där men ändå inte.
Jag går till jobbet, tycker att jag pinnar på som vanligt men ändå kommer jag några minuter försent..
Jag får lite kramar och några ord om att detta var ju tragiskt och ni som kom så bra överrens..

Det slår mig då att jag är arg på vissa av mina arbetskamrater.. Tankarna går bakåt i tiden då och jag ser tydligt att vissa saker blev så fel... fel som vederbörande inte såg själv men som jag kunde se som stod vid sidan av.
Jag tänker lite på hur detta påverkar dem?? Gör det det så syns det inte på dem..
Det syns på mig.. jag orkar inte le idag, jag vill bara stänga in mig i min frizon, rum4.
Min tandläkare är hemma  idag och detta gör att jag sitter mestadelen i telefon för att få ändrat tider på våra patienter.
Jag känner att jag måste tänka mig för idag innan jag säger något för jag känner mig utlämnad. Jag gråter aldrig på jobbet, jag vill inte visa mig sårbar. Vill visa att jag är stark, men jag är inte stark just nu för det händer för mycket runt mig.

Jag känner hur jag börjar bli skakig och yr, springer till toan av mitt illamående. Varför blir jag det undras det på jobbet och jag vet ju inte... Är det den vanliga illamåendeyrslen som jag fått innan oxå av mina mediciner?
Jag vet inte, kräksjuka frågar någon jag vet inte.
Kanske men bara kanske har det varit för mycket runt mig för att jag ska orka må bra, kanske är det enda jag behöver att komma ut och andas den friska luften rensa huvudet eller sova bort hur jag mår..

Går hem från jobbet och känner att den friska luften hjälper mig något men inte helt, behöver lägga mig för yrslen är inte lika kraftig när jag ligger ner.

Ni kan ju förstå min desperation när jag hemma inser på trappen upptäcker att jag inte har en husnyckel på mig.. Bilen inställd så jag kom inte åt att lägga mig i den..
Gör det ända jag kommer på och messar en kompis som tur är hemma.. Där fick jag sitta tills nattarbetaren vaknade vid halv 3.
Det var verkligen skönt att koppla av hos henne för vi talade om lite ditten och lite datten så det skingrade mina tankar.

Tror jag ska lägga mig och se vad kroppen vill.. vill den att jag ska sova då gör jag det annars får jag väl ligga och låta tankarna cirkulera runt alla de härliga fina roliga stunder som varit. <3

//Lindha

Väntar du... Kan det vara försent!!

Ibland får man sig en rejäl näsknäppa..
Döden finns ju alltid där lurandes, trots detta så är det långt borta...
Jag visste att han var sjuk och detta fick jag reda på för inte så länge sedan, jag kände att jag ville skriva ner vad han betytt för mig och hur mycket jag tyckte om honom.
Han visste detta säkert sedan innan men alla mår ju bra av en bekräftelse på att man är uppskattad och omtyckt.
Jag skrev mitt brev och idag var dagen jag skulle gå upp och ge honom det.
Jag kom upp och möts av en sköterska som ber mig vänta en sekund....
Det kommer en annan sköterska som sakta går fram till mig och frågar ifall det var jag som ville lämna ett brev, ja säger jag det var det.
Men det slår mig att kanske vill han inte ha besök beroende på hur han mår. Så jag ger henne förslaget att hon kan ge honom brevet och ge honom en bamsekram. Jag var helt övertygad om att han skulle veta vem den kom ifrån och brevet.
Jag var noga med att även hans sambo skulle få en styrkekram då detta är jobbigt för dem båda!

Tyvärr kom jag försent, han gick bort inatt. Allt gick väldigt fort, för fort. Det kan inte vara meningen att det redan var hans tid nu.. Var är rättvisan??
Han fick aldrig mitt brev, han fick aldrig den här kramen som jag så gärna ville ge honom. Jag fick aldrig tacka honom för att var den han var, att han fick mig att längta tillbaks till jobbet tack vare honom. Han fick aldrig höra att han har en plats i mitt hjärta föralltid!
Jag sitter och ler lite för mig själv samtidigt som tårarna rinner ner för mina kinder, jag kan höra honom när han skrattade och när han blev irriterad och sa sin mening! - Nä, fan... så kan de inte göra....

Just nu finns mina tankar hos hans nära och kära som måste vara helt förkrossade :,(

Jag kommer att ge mitt brev till hans sambo när tiden känns rätt.

Saknaden och vetskapen om att du nu inte längre finns hos oss är svår att greppa..

// Lindha

Varför så svårt att göra rätt...

Ja, det är ju en fråga man kan ställa sig i många olika sammanhang..
Men det första som kommer i mitt huvud just nu är ju det här med att laga nyttig mat och fortsätta med det.
Visst jag har inte haft det så himla lätt med min värk men så här i efterhand blir jag förundrad över hur lätt det är att tycka synd om sig själv och iom det tillåta sig lite tröstmat i form av fika eller godis och i vissa fall skräpmat..

Jag var på ett möte idag där vi talade mycket om det här med att känna att man hela tiden misslyckas.. och felet med detta är att vi oftast vill lägga misslyckandet bakom oss istället för att lyfta fram det och lära oss ifrån vad som gick fel...
Så när jag idag fick berätta 1 Bra Val och något jag vill förbättra så sa jag.
1 bra val jag gjort under julen är att jag ätit en nyttig frukost i tron om att resten av dagen oxå skulle vara nyttig.
Ja, då kan ni säkert gissa vad jag ville förbättra.... Allt godis och fika jag väljer att stoppa i mig trotts den nyttiga starten på dagen.

Men det är ju just så det är.. Jag väljer.... Man har ju alltid det här valet att antingen ta kakan eller höra rösten i huvudet berätta medans vi närmar oss kakfatet, gör en U-sväng.
Ja så måste det ju vara alla har vi ju en GPS inbyggd i kroppen ja menar vi hittar ju till toan... sovrummet ja tom till Roddy´s för att fika.. Så varför kan jag inte välja att ställa in den på en U-sväng så fort jag märker att jag är på väg att ta det där smarriga nybakta winerbrödet eller den smarriga chokladen i barnens godispåse..

Tänk om man kunde ställa in GPSen så den lodsade mig rätt.. tag nästa höger och när du ser TC har du nått dit mål.

Det här härliga gänget kan sina saker.. Så jag ska nu låta dem inspirera mig till att följa min GPS istället och ta mig dit istället för till fiket. Klicka på bilden för att komma till TC´s hemsida för mer info om deras träningsprogram!!

// Lindha

Ett nytt år och nya löften.......

Är det inte bara så himla typiskt att man alltid ska lova nya saker som man ändå inte kan hålla..
Ja menar hur många löften genom åren är uttalade för att sedan bli brutna..

Jag har bara ett löfte för det nya året, jag och Reddan ska tävla i en minicup dressyr.
Detta tyckte jag var bra för allt det där med att gå ner i vikt och bli hälsosammare det är ju ändå självskrivna löften för det nya året att kunna bryta.. Men nu är de ju inte sagda så jag gör det ändå så gott jag kan utan att bli helt depp på mig själv om jag inte lyckas fullt ut.
Däremot ska jag lyckas med Reddans och min debut i dressyr. :)

Jag och Camilla var i ridhuset och mjukstartade Reddan som har stått halv stilla några veckor.
Både han och Camilla gillade detta. Reddan jobbar bra och är väldigt villig att göra rätt och det är det som gör honom så underbar att rida.
Camilla har inte ridit på ett tag och hade ett konstant leende på läpparna hela tiden.

Nyårsfirandet drog igång vid 5 hos Camilla och Jerry som fixat till det supermysigt.
Vi fick toast skagen tror jag det heter till förrätt och sedan potatisgratäng och en helt fantastisk gryta med champinjoner ich fläskfilé. Den var riktigt mumma!!

Barnen skrattade och hade det jätte trevligt det var så vi fick be dem att andas oxå ibland i allt skrattande. Men å andra sidan är det väl just så en nyårsafton ska vara glada miner och mycket skratt in i det nya året.

Tango fick oxå vara med. och det var han inte ledsen för då denna fina goldentjejen var där. Dock så tyckte hon nog att Tango var lite av en plåga då han trånade efter henne hela kvällen tom när de fick nyårsmat att äta så var hon svår att släppa tyckte han. :)

Här ser ni den UNDERBARA goda efterrätten som det bjöds på. Chokladen var väldigt mäktig men oj vad god den var med en klick vaniljglass och krossade hallon.
Den rosa cheescaken var... ja.. jag vet inte vad jag ska säga det vattnar sig i munnen bara jag tänker på den så god var den!!
Tyvärr har jag inga recept på något av all den goda maten och sötsakerna som vi fick avnjuta denna kväll så jag gör istället så här att jag skriver mitt varmaste mättaste mumsigaste TACK till Camilla och Nethan.

Nu ska jag sätta mig och kolla efter lättare dressyrövningar som jag och prinsen ska testa på lite så där på skoj nu i början.

 

Så Ett Gott Nytt År mina vänner!

// Lindha