Tyvärr är det nog bara så att jag måste inse att sängen inte är min vän...
Igår började jag få lite ont i nacken och det trodde jag berodde på att jag legat illa... Men jag får nog inse att så inte är fallet då under dagen och kvällen blev det bara värre och värre...
Nu ligger jag här och försöker sova utan lyckas. Jag kan inte ens andas utan att det värker i ryggen och nacken...
Detta var inte vad jag hade tänkt mig just nu när jag och tjejerna är hos mamma i Norrland och hälsar på.
Inte heller är detta ok då det idag är min mammas födelsedag. Jag ska baka tårta.... Tänkte även fixat frukosten i form av krabbelurer..
Jag blir så besviken och ledsen att jag skulle kunna ligga och bara låta tårarna rinna, samtidigt är jag ju hos mamma och barnet i mig vill bara skrika eftet mamma att ta hand om mig göra så det onda går bort....
Kl är snart halv 5.. Kanske skulle man gå upp och försöka fixa lite istället. Ta någon tablett och hoppas att det lear till sig... Kanske får jag bara inse att det är så hår jag ska spendera min tid här uppe.. Kanske ska jag inse att min kropp börjar sakta ge sig. Jag vet att den går på övertid just nu och jag är lycklig för var dag den håller ut. Kanske kan jag försöka bortse från denna smärtan oxå... Jag Har ju lärt mig leva med den i axeln, en eller två andra smärtor borde jag väl kunna ta oxå då... Innser att jag har för mycket i mitt liv jag håller kärt för att ha tid att ha ont..
Så jag tror jag ska göra som vanligt, jag ska bara vara som vanligt och så kanske det försvinner när det märker att här inte finns tid eller lust till självömkan just nu!!
Kanske jag skulle gå upp då!?
//Lindha mitt i natten.
Published with Blogger-droid v2.0.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar