Vårrus och ömma skinkor!

Ja , det var så min gårdag såg uti stora drag...
Jag var på jobbet på dagen trött, sleten och inte upplagd för vårruset efter att jag åkte av Reddan dagen innan..
Jag trodde att jag landade på rumpan och inget annat men har i efterhand fått känna av att det även tog min vänster arm.... Men det positiva då då... ja det är ju samma arm som jag redan har ont i så min "friska" arm är intakt so far.....
Hur som helst så tog jag mig igenom vårruset gåendes. Det är en runda på ca 5 km och min tid blev 46 min. Det var en ganska skaplig tid tycker jag med tanke på att mitt ben som jag landade på vid fallet domnade bort sisådär en 100 meter från start... Men det lugnade ner sig igen efter en bit.. så jag fick min medalj och det var ju bra eller vad man ska kalla det...


I ärlighetens namn var jag inte eller är inte så jätte intresserad av att göra så mycket efterjobbetaktiviteter....  Kan känna att jag inte passar in riktigt i gruppen och det kan vara som de säger på jobbet att jag säger saker som är svåra att förstå.. det kan ju lika gärna vara så att de inte vill förstå får att alltid ha något att klaga på... För klaga bakom stängda dörrar görs det en hel del... Inte lätt att ändra på det man gör fel när det inte når fram till den det gäller förens senare och av någon annan.... Är det då meningen att jag ska komma ihåg det som sas och hur det sas?? Det är ju inte så enkelt då jag själv anser att jag är väldigt tydlig i det jag säger kanske för tydlig ibland..... Funderar på om det är det som är felet... Man kanske ska följa i ledet och bara humma och nicka.... Vad blir man då?? En nickedocka?! Undrar just hur många som är nöjda med att vara det.... 
Nä, fy och tvi..... Men å andra sidan kanske en hög med fruntimmer är just det som orsakar sånt här ståhej för ingenting.... Ordspråket att göra en höna av en fjäder måste ju komma från någonstans....

Det är igentligen väldigt synd att det blir så här för jag är bra på mitt jobb och jag vill jobba med det jag gör! Trivs med att ha mitt jobb nära mig och jag har bestämt mig... Detta är bara ett jobb hur mycket jag än tycker om det så har jag frågat mig själv om det är värt att må dåligt...

En klok vän sa till mig att det kan vara väldigt lätt att börja tro att det är själva yrket som är tråkigt när det i själva verket är arbetsplatsen som är orsaken men passionen för yrket finns kvar.... Ibland när det är mycket på gång på ens arbetsplats kan man blanda ihop dessa två. Och då är det viktigt att kolla över situationen. För som alla vet så hör du eller känner något tillräckligt länge så kan det nästan bli din verklighet... 


Så frågan är ju då.... är det värt det???
Ja, jag får helt enkelt låta tiden utvisa och låta jobbet bevisa mig fel.....

Som vanligt har jag varit i stallet flera gånger idag för att mysa med Reddan och fika... Det är väldigt trevligt att bara sitta och känna lugnet och smutta på Cocacola och te... Ja, jag dricker inte te men min fikakompis gör det så idag hade jag med mig söderhavste till henne.
Vi satt säkert 1½ timme och bara njöt av lugnet och pratade om allt och inget....
Det får nog bli en tradition att ses där ute i lugnet efter jobbet är slut på fredagarna...
Är ni med hur jag menar??

Nu ska jag sova för imorgon är en annan dag och den tar vi vara på tycker jag!!

// Lindha