Jag kommer på mig själv att det rinner tårar längst mina kinder när jag läser detta...
Tänk att man är så skyddad... lever i en sån bubbla att man inte tror att detta finns runt om kring en..
Jag får en rysning längst ryggen då jag tänker på att vårt största problem på julafton var att ingen tomte hann komma till oss,
det är ju ett korkat och litet bekymmer när jag ändå har min familj och mina nära och kära runt omkring mig..
Tårarna fortsätter rinna efter jag lagt tidningen en bit bort i tron om att det ska försvinna det jag känner just nu bara jag inte ser artikeln framför mig...
Men det försvinner inte och jag känner mig dum att tro att det skulle göra det...
Blir varm i hjärtat av att veta att det finns människor som vill hjälpa och som gör vad de kan för dessa utsatta individer.
Vad kan man själv göra....
Tänk att det finns så nära...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar