Vad kan man göra...

Ja, idag är en sådan fantastisk dag...
Jag känner att om jag bara får 5 minuter av lugn och ro så kommer jag vara tacksam hela denna dagen..
Men som det verkar just nu så har jag svårt att tro att detta kommer hända..
Jag vet att när Leon var yngre och inne i sin trotts så var han helt hundra på att det var ingen annan som skulle ha det så taskigt som han hade det just då...
Idag kan jag se honom komma upp från sitt rum i källaren (som just nu känns som en befrielse att det ligger där..) med ett litet snett leende..
Man kan ju undra varför men inser ju snabbt att detta kan ha att göra med att nu har nästa lilla person i detta hushåll en fulländad trotts..
Jo, jag menar att nu kan han se att det han trode han var ensamast i världen med har nu drabbat ännu en i vår familj..
Och jag har inte mycket till övers för trottsiga ungar just nu.. Det där med att tala lugnt och kanske vid tillfällen räkna till 10 är bara dumma skvalor som någon kommit på för att låta duktig.. Eller så är det bara här det inte funkar, hur som helst så funkar det ju inte och jag känner att jag kommer få göra en del renoveringar i huset när denna period är över..
Jag river nästan tapeter för att inte göra eller säga något dumt!!

Hur tänkte jag kan jag ju så här i efterhand fundera på.. VArför skaffade jag barnen med denna åldersskillnad..
När den ena går ut en trotts så går nästa in i den.. och så ska det även fortsätta till minsta oxå då..
Nä, Idag har jag talat förstånd med Hanna angående trotts.
Jag förklarade helt enkelt att det är bara knasigt att börja med och att jag tyckte hon kunde ge mamma en hopparövertrottsålern present i födelsedagspresent nästa år..
Denna presenten är något jag ser fram emot och Hanna lovade detta idag så tja, då kanske jag kan klara mig igenom denna troosen som Amanda har för jag vet att det är den sista!!

ELLER???!?!!?

//Lindha