Barn varför?

Sitter här och funderar på varför barn blir som de blir..
Är det verkligen så att de tar efter sina föräldrar så mycket att man egentligen kan ge föräldrarna skulden?
Jag säger inte att mina barn är änglar på något sätt, men de vet vart gränsen går!
 För någon vecka sedan hörde jag en kompis till min mini (6år) disskutera vad de skulle leka och förslaget landade på Hundar..
Visst det låter ju inte så farligt att leka hund men i nästa andetag bad han att de andra skulle :\ slicka varann i röven!!!!!!
Jag blev helt förskräkt och rusade in i minis rum och var antagligen pionröd i ansiktet när jag måttligt irriterad ber dem lämna mitt hus och om de någonsin vill leka med min dotter igen så hoppas jag på skärpning!

Jag blir i samma ögonblick lite oroad av tanken på vad som hänt när mini lekt inne hos denna kompisen..
Och hur han har det med sina föräldrar..
Jag vet ju egentligen inte hur de uppfostrar sina barn det jag går på är ju hur väldigt grova de är i munnen mot andra och varann...
Så frågan jag ställer igen nu då är:

Hur mycket kan uppfostran påverka hur våra barn beter sig??