Vimsig och utelåst!

Det var med tunga steg jag gick till jobbet idag. Sömnen har det varit lite si och så med under natten..
När jag vaknade i morse så var jag helt övertygad att allt var en dröm en riktig mardröm, att jag i drömmen stod på lasarettet och fick detta tunga besked. Men när jag samlat mina tankar och tagit mig ur sängen då känner jag hur mina ögon och hals värker av tårar och gråt från kvällen innan...

Jag klär på mig och hjälper barnen med sina kläder och frukost. Men så här i efterhand kan jag sitta och tänka på morgonen utan att minnas något av den.. Det är en dimma, jag var där men ändå inte.
Jag går till jobbet, tycker att jag pinnar på som vanligt men ändå kommer jag några minuter försent..
Jag får lite kramar och några ord om att detta var ju tragiskt och ni som kom så bra överrens..

Det slår mig då att jag är arg på vissa av mina arbetskamrater.. Tankarna går bakåt i tiden då och jag ser tydligt att vissa saker blev så fel... fel som vederbörande inte såg själv men som jag kunde se som stod vid sidan av.
Jag tänker lite på hur detta påverkar dem?? Gör det det så syns det inte på dem..
Det syns på mig.. jag orkar inte le idag, jag vill bara stänga in mig i min frizon, rum4.
Min tandläkare är hemma  idag och detta gör att jag sitter mestadelen i telefon för att få ändrat tider på våra patienter.
Jag känner att jag måste tänka mig för idag innan jag säger något för jag känner mig utlämnad. Jag gråter aldrig på jobbet, jag vill inte visa mig sårbar. Vill visa att jag är stark, men jag är inte stark just nu för det händer för mycket runt mig.

Jag känner hur jag börjar bli skakig och yr, springer till toan av mitt illamående. Varför blir jag det undras det på jobbet och jag vet ju inte... Är det den vanliga illamåendeyrslen som jag fått innan oxå av mina mediciner?
Jag vet inte, kräksjuka frågar någon jag vet inte.
Kanske men bara kanske har det varit för mycket runt mig för att jag ska orka må bra, kanske är det enda jag behöver att komma ut och andas den friska luften rensa huvudet eller sova bort hur jag mår..

Går hem från jobbet och känner att den friska luften hjälper mig något men inte helt, behöver lägga mig för yrslen är inte lika kraftig när jag ligger ner.

Ni kan ju förstå min desperation när jag hemma inser på trappen upptäcker att jag inte har en husnyckel på mig.. Bilen inställd så jag kom inte åt att lägga mig i den..
Gör det ända jag kommer på och messar en kompis som tur är hemma.. Där fick jag sitta tills nattarbetaren vaknade vid halv 3.
Det var verkligen skönt att koppla av hos henne för vi talade om lite ditten och lite datten så det skingrade mina tankar.

Tror jag ska lägga mig och se vad kroppen vill.. vill den att jag ska sova då gör jag det annars får jag väl ligga och låta tankarna cirkulera runt alla de härliga fina roliga stunder som varit. <3

//Lindha